Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1400-1464 major early Flemish master, known also as Roger de la Pasture. He is believed to have studied with Robert Campin. His early works also show the influence of Jan van Eyck. Van Eyck, however, had been a master at objective rendering of detail, whereas Roger in his work portrayed emotions with an assurance that has not been surpassed. His ability to depict piety is reflected in the early masterpiece Descent from the Cross (c.1435; Prado); he depicted with significant restraint the profound grief of the mourners grouped around the tragic figure of Jesus. His composition strongly affected later representations of the theme. Roger became City Painter in Brussels in 1436. He then produced a series of undated altarpieces including the Last Judgment (hospital, Beaune), the Braque Triptych (Louvre), Crucifixion with Donors (Vienna), and Adoration of the Magi (Berlin), which vary in execution from a stress on sumptuous details to a more sculptural rendering of the figures. Roger is believed to have made a pilgrimage to Italy in the holy year 1450. Whether this supposed excursion had any effect on his style is much debated. It has been shown that his Entombment (Uffizi) bears an affinity to the Tuscan treatment of the subject, particularly by Fra Angelico, and that Roger's Virgin and Child with Saints (Frankfurt) has a strong resemblance to the Italian religious art of the day. His style is, however, highly individual. His religious paintings and his portraits are characterized by a straightforward monumentality. The portraits, such as that of a young lady (National Gall. of Art, Washington, D.C.) and of Francesco d'Este (Metropolitan Mus.) exhibit a simple clarity of contour and psychological penetration. Other notable works are his St. Luke Painting the Virgin, of which a version or replica is in the Museum of Fine Arts, Boston, the Crucifixion   Related Paintings of WEYDEN, Rogier van der :. | St Luke Drawing the Portrait of the Madonna | Francesco d'Este | Deposition (detail) | Portrait Diptych of Philippe de Croy | Portrait of a Man |
Related Artists:
Joao Batista da Costa
painted Landscape in 1920
Rene Schutzenberger
Rene Schutzenberger (Mulhouse July 29, 1860, Paris December 31, 1916), also known as Paul Rene Schutzenberger, was a French painter. Born in an Alsatian family of famous brewers, his father Paul Schutzenberger (1829-1897) was a French chemist. The painter Louis-Frederic Schutzenberger (1825-1903) was his cousin. He studied at the Academie Julian under Jean-Paul Laurens. He started to exhibit at the Salon des artistes français since 1891, at the Salon des Independants since 1902 and at the Societe Nationale des Beaux-Arts since 1907. He got an honourable mention at the Salon of 1897 and at the Universal Exhibition of 1900. He practices genre painting, portraits, nudes and landscapes. He treats subjects of the daily life and intimists subjects. His style is close to the Post-Impressionism movement. His drawings are influenced by the Nabis.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.